Blir du hjälpt och välsignad av denna hemsida?



Resultat

Vi behöver Guds uppmuntran i tider då vi lätt tappar modet

Hebr. 10:23,35 – Alla Guds barn behöver uppmuntran!

1. Isak behövde uppmuntran: “Jag ska välsigna dig i det land där det råder hungersnöd!”

HERREN uppenbarade sig för Isak och sade: “ »Drag icke ned till Egypten; bosätt dig I det land som jag utväljer åt dig. Stanna ett tag i detta land så kommer jag att vara med dig och välsigna dig. Ty åt dig och din säd ska jag ge detta land och ska bekräfta den ed som jag svor åt din fader Abraham.”  (1.Mos. 26:2-3).

(1. Mos. 26:12-13).

När Isak stod inför hungersnöd i landet där han levde, sade Gud till honom att han inte skulle dra till Egypten utan stanna kvar där han var.  Gud lovde Isak att Han skulle välsigna honom i detta land. Och Gud gav Isak framgång så att han kunde så och skörda hundrafalt i detta land.  Isak och hans familj fortsatte att växa i antal och hade sådan framgång att han blev riktigt rik.  
På samma sätt välsignar Gud oss inom de områden där vi upplever kamp, tillkortakommanden och blir sårade. Kanske vi är frestade att springa bort från situationer där vi upplever smärta och känner oss hotade.

Gud lovar att demonstrera sin stora makt för vår skull och låta oss ha framgång just där vi upplevt tillkortakommanden och känt oss hotade.
2. Rakel: ‘…och Gud tänkte på Rakel!’

Men Gud tänkte på Rakel; Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam.
(1. Mos.  30:22).

Rakel var ofruktsam under  lång tid och det såg ut som om Gud hade glömt henne. Alla andra fick barn, den ena efter den andra. Det verkade som om Rakel var den enda som inte fick del av Guds välsignelse. Men när det nu såg ut som om Gud hade glömt henne, säger Skriften att Gud tänkte på Rakel! Rakel var inte glömd! Gud tänkte på henne och lyssnade när hon grät. Han tog bort hennes vanära och gav henne en son. Hon kallade honom Josef. Josef, Rakels son, blev upphöjd mer än någon av de andra barnen. Han hade lysande framtidsutsikter och blev så småninom premiärminister i Egypten. Fastän Rakel fick vänta länge på sin välsignelse så var den, när den väl kom, ovanligt stor och överskuggade alla de andra.

Ibland upplever vi det som om Gud har glömt oss och som om alla andra får den ena välsignelsen efter den andra. Gud, som tänkte på Rakel, tänker helt säkert också på oss och kommer att välsigna oss, kanske på ett alldeles särskilt sätt med en välsignelse som var väl värd att vänta på.

Vi bör inte tappa modet utan se framåt med hopp och förtröstan på att Gud har förberett en speciell välsignelse just åt oss.

3. Jakob: ‘Jag har sett allt som Laban gör mot dig’.

...för jag har sett allt som Laban gör mot dig. (1. Mos 31:12).

1. Mos. 31:12,6,7,41

När Jakob hade lidit under Labans fula sätt att behandla honom i tjugo år sade Gud till honom att han skulle lämna Laban och gå tillbaka till sin faders hus. Han sade till Jakob: “Jag har sett allt som Laban gör mot dig”. Gud befriade Jakob från Laban. Även om Jakob hade behandlats orättfärdigt och blivit bedragen av Laban under lång tid, var detta inte obekannt för Gud. Gud såg hela orättfärdigheten och det förtryck som Laban utsatte Jakob för och när tiden var inne grep Han in och befriade honom.

Gud känner till allt som vi går igenom och varje smärta och ångest som vi upplever. Vi bör inte tappa modet och tänka att Gud inte känner till allt det lidande som vi går igenom.

Gud känner till varje gång vi behandlas orättfärdigt och felaktigt och Han kommer att gripa in och befria oss från förtryckarens hand och från onda gärningsmän.

4. Elia: “Du har fortfarande en lång väg framför dig!”

Men själv gick han ut i öknen en dagsresa.  Där satte han sig under en ginstbuske; och han önskade sig döden och sade: »Det är nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag är icke förmer än mina fäder.»
(1 Kon. 19:4,7).

1 Kon 19:1-7, 15-16;  2 Kon. 2:1.11.

När Elia fruktade för sitt liv på grund av Isebel blev han missmodig och bad att han skulle få dö. Han sa till Gud “Jag har fått nog, låt mig dö”. Han kände att det vore bättrre att få dö än att leva vidare. Han kunde inte längre se någon mening med sitt liv. Han visste inte att Gud fortfarande hade ett arbete som han skulle uträtta. Gud sände sin ängel för att styrka honom. Han berättade för honom att han fortfarande hade en lång väg framför sig. Många viktiga uppdrag väntade på honom. Han skulle komma att smörja två konungar i två olika nationer och även smörja sin efterföljare Elisa. Dessutom vad det Guds plan för Elia att han inte skulle se döden utan tas levande upp till himlen i en eldsvagn. Elia kunde i sitt missmodiga tillstånd inte inse den underbara plan som Gud hade för hans liv. Istället bad han om att få dö. Men Gud uppmuntrade honom och hjälpte honom att gå vidare till den kallelse och de uppdrag som han hade åt Elia.
Även vi, i våra liv, blir nu och då missmodiga på grund av de tunga bördor vi bär och ber att Gud ska ta hem oss eftersom vi fått nog av denna världen. Vi inser inte att vi fortfarande har en lång väg framför oss och att Gud fortfarande har en rad med uppdrag åt oss.
Gud vill uppmuntra oss att gå vidare och fullfölja alla de uppdrag Han har bestämt åt oss i sitt rike.
James N. Spurgeon skrev:

Ett arbete är något du själv väljer; en kallelse däremot är något som Kristus ger dig i uppdrag att göra. I ett arbete förväntar du dig att få något tillbaka; i en kallelse däremot finns du till för att ge. I ett arbete ger du något och får något; i en tjänst ger du tillbaka något som du redan har fått. Ett arbete är beroende av dina förmågor; en tjänst däremot beror av din tillgänglighet för Gud. Ett väl utfört arbete ger dig beröm; en tjänst däremot ger Kristus äran.    

Denna tjänst finns till för att vår Herre och Frälsare Jesus Kristus ska bli ärad!